Ja så är det, nytt år och ett nytt land. Jag har precis bokat våra biljetter från Bolivia.
Vår plan var ju egentligen att åka hit och tillbringa 2 månader här för att sen åka till Argentina, hälsa på vår kompis och fundera över om vi ville komma tillbaka, och även fixa visa determinado där.
Men i morse bestämde vi oss, efter att vi pratat mycket igår kväll och sovit på saken, att vi inte är kvar här. Jag gillar Coroico och Andreas Copacabana. Jag tycker det är för kallt där och han tycker det är för djungligt och litet i Corocio. Maria m familj vill köpa tomt i Coroico och jag förstår dem verkligen, det är vacker och fint och massor med fruktträd växer vilt där! Men vi alla ska tycka att det känns bra och trivas på den platsen vi bestämmer oss för. Så nu blir det semester med vår Argentinska kompis i Uruguay och vem vet, kanske vi älskar det stället och stannar där istället? Sen får vi se vart resan går efter det. Det enda vi riktigt säkert vet, är att vi inte kommer bo i Sverige.
De ställena vi kan tänka oss att bo på i Europa som det ser ut nu är Danmark och Tyskland. I Tyskland får vi dock inte oskola så det blir lite krångligt, men det finns en grupp människor som håller på att jobba för det och försöker hitta ett sätt att kunna göra det. Våra vänner där ska oskola sina barn så det känns också fint + att Andreas kan tatuera lite där om han vill. I Danmark finns det en unschooling skola i Roskilde och det är ett av de ställena vi har pratat om att flytta till förut.
Annars är Bolivia ett vacker land med fin natur och fina människor. Vem vet, kanske vi ändå återvänder hit i framtiden? Men just nu känns det som att vi vill vidare, och leta efter vår plats att bo på.
Jag kan trivas på de flesta platserna så det är helt okej för mig! Det sköna är att vi tänker hyra ett hus på ett ställe i Uruguay under hela månaden vi tänker vara där. Så då får man lite lugn och ro, vi kan pyssla och laga mat och sånt. Det är det vi saknar mest när vi reser runt, att bara kunna plocka upp sina saker och laga sin egen mat, att ha plats för barnen att busa och leka på.
Det stället vi ska till heter Valizas och ligger vid stranden, så vi kan bada och ha de skoj där. Skönt att värma upp sig efter 2 veckor på över 3000 metershöjd!
Nu ska vi åka och fira nyår med Maria och hennes familj hos hennes moster! Ska väcka Adde som sover middag en stund.
Gott nytt år till er alla!
De ställena vi kan tänka oss att bo på i Europa som det ser ut nu är Danmark och Tyskland. I Tyskland får vi dock inte oskola så det blir lite krångligt, men det finns en grupp människor som håller på att jobba för det och försöker hitta ett sätt att kunna göra det. Våra vänner där ska oskola sina barn så det känns också fint + att Andreas kan tatuera lite där om han vill. I Danmark finns det en unschooling skola i Roskilde och det är ett av de ställena vi har pratat om att flytta till förut.
Annars är Bolivia ett vacker land med fin natur och fina människor. Vem vet, kanske vi ändå återvänder hit i framtiden? Men just nu känns det som att vi vill vidare, och leta efter vår plats att bo på.
Jag kan trivas på de flesta platserna så det är helt okej för mig! Det sköna är att vi tänker hyra ett hus på ett ställe i Uruguay under hela månaden vi tänker vara där. Så då får man lite lugn och ro, vi kan pyssla och laga mat och sånt. Det är det vi saknar mest när vi reser runt, att bara kunna plocka upp sina saker och laga sin egen mat, att ha plats för barnen att busa och leka på.
Det stället vi ska till heter Valizas och ligger vid stranden, så vi kan bada och ha de skoj där. Skönt att värma upp sig efter 2 veckor på över 3000 metershöjd!
Nu ska vi åka och fira nyår med Maria och hennes familj hos hennes moster! Ska väcka Adde som sover middag en stund.
Gott nytt år till er alla!
Hamnar ni Roskilde vill jag bli er inneboende en vecka varje sommar i juni/juli skiftet ;)
SvaraRaderaHej Evelina!
SvaraRaderaJag följer er på instagram, både dig och Adde och så har jag följt Marias bloggar några år, både Vilda barn och Jordliv.
Jag är så otroligt inspirerad av er, ni är så starka och modiga och jag önskar jag kunde slå mig fri från det sega och oinspirerande vardagshjulet jag lever i. Som min familj lever i!
Jag är så trött på 7-16 jobb, falukorv och makaroner, bara kunna leva ut på helgerna, längta till semestern, inte kunna styra över sitt eget liv utan känna sig ägd av hela systemet.
Jag vill bli fri, jag vill att mina ungar ska få leva mer fritt och oberoende av samhällets påtryckningar. Jag vill bli mer självförsörjande och ta dagen som den kommer.
Hylla livet jag lever, varje dag. Leva livet fullt ut.
Jag vill att mina barn ska få växa upp med den känslan i bröstet. Att få vara precis den man är, fri och stark. Lära av livet och inte av regler och skolverk uppsatta av myndigheter och skolomsorg.
Idag lever vi ett helt vanligt "svenssonliv" där min partner jobbar hela dagarna och jag är hemma med minstingen som snart blir ett. Våran fyraåring går på dagis, jag ville vänta så länge jag kunde med att sätta honom där (helst inte alls) och när han var 2,5 så behövde vi två inkomster, inskolningen var fruktansvärd men idag trivs hanjättebra och trots att jag är hemma på dagarna med lilla barnet så går stora 15 timmar i veckan, jag vill hellre att han är hemma men dels vill han vara med kompisarna och dels så får vi betala för dagisplatsen även om han är hemma, eller så tar vi ur honom helt men den id'en gillarinte min sambo.
Vi bor i ett hus i ett litet villaområde på landet, nära till skog och natur men med en inrutad tomt med grannar runtom så jag trivs inte sådär jättebra.
Här i dalarna är dock den sortens boende vi skulle vilja ha dyr, vi längtar dock till en liten avstyckad gård närmre skogen och utan grannar inpå, höns vill vi ha och de ska kunna gå fritt, odla massor vill vi göra och bli mer självförsörjande.
Det som oroar mig är skolan, om några år är det dags för vårat stora barn och jag har seriöst ont i magen redan. Jag blev ganska utsatt och mobbad i skolan och jag vill inte att mina barn ska behöva utsättas för det.
Vår son är en väldigt mild och försiktig kille med nära till sina känslor, jag vill inte att han ska behandlas illa p.g.a att han inte passar in i normen. Eller att han ska förändra sig för att passa in, tuffa till sig.
Jag vill att han ska få vara precis den underbara pojke han är.
Redan nu när han går på dagis märker jag att han får en del kommentarer från andra barn om vad han har på sig. Jag är väldigt genusintresserad och undviker att klä honom i en könsroll. Häromdagen hade han ett par nya fina leggings han valt själv när vi beställde dem från Villervallas rea, röda med bokstäver i olika färger. Han var så stolt i dem men när jag hämtat hem honom den dagen berättade han att en pojke sagt att de var fula.
Även hans randiga tröja i ljusrosa är tydöigen ful enligt hans kompisar på dagis.
Han tar inte åt sig ännu, men när de blir större kommer orden bli hårdare.
Han har även valt själv att han vill ha långt hår och får det naturligtvis. Men nu när han snart har samma längd som eran Loke så börjar omgivningen kommentera att håret börjar bli FÖR långt och att han behöver klippa sig. *suck*
Oj nu blev det långt, förlåt! Jag vimsade iväg i mina tankebanor.
Ville bara säga att jag älskar er för det storavsteg ni tagit i livet och att jag sitter här med Villa Volvo Vovve och drömmer mig bort genom era fina bilder :-)